Claes Göran

De flesta av oss minns hans tröjor i bomullstrikå, med “Bondelid” skrivet över bröstet. Tröjan som mer eller mindre alla hade och ville ha under 90-talet. Claes Göran Bondelid utstrålar en personlighet som drivs av en lust att söka, finna och utforska det som han tycker om här i livet och han följer alltid sin egen väg.  Idag hittar vi resultaten av hans skapandeprocess i butiken ‘Claes Göran’ på Odengatan 62.

Claes Göran har visserligen uppkallat sitt varumärke efter sig själv, men tycker att “det faktiskt är ett himla fult namn och att det blir ju, om man tänker efter, en utmaning att sälja något som heter Claes Göran”. Åter igen kommer vi tillbaka till viljan att tänka nytt och framåt. Vid tidpunkten då han startade varumärket så var det nämligen inte alls lika vanligt att man använde sig av sitt egna namn och många undrade vad han höll på med, varför han inte valde ett “snyggare” namn. Det var precis dessa invanda föreställningar och förväntningar om mode och butiker som han ville komma bort ifrån. Att inte falla in i samma mönster som alla andra, det stela, begränsade av normer och regler. Claes Göran utgår helt enkelt ifrån sig själv, men stryker ödmjukt under att givetvis behöver inte alla tycka om det han gör, men att han blir väldigt glad när någon uppskattar hans arbete.

img_0956

Om man tar sig tid att gå omkring i butiken och verkligen känna på kläderna, märker man snabbt detaljrikedomen som smyger sig fram i varje plagg. Claes Göran är den sortens karaktär som, om han ska bry sig om att göra något, verkligen tar sig tiden att göra det ordentligt. Han funderar inte på saker som att kvalitetsmässigt uppfylla kundbehov och förväntningar, hans mål är istället att överträffa dessa. Hur mycket han tjänar på affären är inte heller prioritet nummer ett för ett bra resultat. Om han däremot lyckas få tillgång till de bästa materialen och precis dom skickliga skräddarna som han vill arbeta tillsammans med, då har han lyckats.

Vi möter Claes Göran i butiken på Odengatan. Det som förut var tre olika butiker har nu blivit en stor lokal. Han började med att slå ut lager av innertak vilket har resulterat i en iögonfallande takhöjd. Man har också under renoveringens process funnit orginaldetaljer som man valt att behålla, till och med spåren av en vacker tapet som sticker fram i kontrast till betongväggen intill entrén. Inredningen blandar vintage med nytt och det som inte fanns att hitta har man designat själva, kika upp på lamporna i taket till exempel. Man känner sig lätt hemma här med en kopp kaffe, stor fåtölj och Claes Göran som delar med sig av livshistorier och framtids visioner som ser ut att bli både starka och hålla god smak…

img_0958

Hur kom då Claes Göran till?

Jag skulle bli pappa för tredje gången i mitt liv och tänkte att för en gångs skull skulle jag göra en “John Lennon”. Helt enkelt pensionera mig för att vara hemma och baka bröd. Jag började faktiskt redan innan barnet hade kommit, men efter ett tag funkade det helt enkelt inte. Det pågick alltid en massa saker i huset, vilket resulterade i att jag skaffade mig en liten lokal runt hörnet där jag ställde en lädersoffa, spelade vinyl, rökte och läste. Efter en tid så började min fru såklart undra vad jag höll på med alla dessa månader. Då ritade jag en teckning på en gympasko. “Är det allt” svarade hon… I samma veva så ringde tidningen Filter för att kolla om jag ville annonsera i tidningen. Jag sa som det var, att det inte fanns något direkt att marknadsföra. “Kom igen” svarade Filter, pengarna skulle gå till att familj och flickvänner skulle kunna hälsa på svenskarna Martin Schibbye och Johan Persson som satt fängslade i Etiopien. Självklart ville jag skänka en slant, men Filter tyckte att jag skulle annonsera. Då köpte jag ett helt uppslag, tog min teckning på gympaskon och la till en jättelång text, eftersom jag gillar långa texter, som började med rubriken “Du kan inte köpa dom här för dom finns inte”. Av någon anledning tyckte alla att det var otroligt roligt att man betalade för ett dyrt uppslag bara för att annonsera något som inte fanns, vilket drog till sig stor uppmärksamhet. Då tänkte jag helt enkelt att nu gör jag det här…

img_0974

Varför ser skon ut som den gör?

Teckningen jag ritat var den sko som jag själv ville ha. Converse är okej men inte alls sköna att gå i och dessutom har 118% av alla personer som inte har koll på något alternativ just dom skorna och Stan Smith tröttnade jag på vid 10 års ålder. Den här typen av skor ser ofta ut som att man ska ut och hoppa högt eller springa fort. Så mycket färger som exploderar hela tiden och allt ska se så tekniskt ut. Kan inte någon bara göra ett par bruna gympadojor som man kan sparka sten med? Det var så jag tänkte från början.

img_0962

Idag har ni en stor lokal på Odengatan 62. I butiken hittar man allt ifrån skor, kläder, cyklar till musikanläggningar [i form av vintage-resväskor] från The Boomcase. Om man tittar närmare på det ni gör hittar man en stor detaljrikedom och kvalitet. Ett bra exempel är givetvis kläderna,  berätta lite om er designprocess?

Vi kan ta en av våra skjortor som exempel. I vanliga fall åker man till en mässa och tittar på tusen utställare för att se vad dom har för skjorttyg och hur många meter man måste köpa. Oftast är det minst tusen meter. Men istället för allt detta så ritar vi själva upp hur vi vill att det ska se ut och går till en riktigt bra vävare, berättar vilken kvalité och täthet mm. som vi vill ha och så gör vi det tyget. Tyget vi tar fram finns därför inte någon annanstans i världen, förutom just dom metrarna vi själva har gjort. Ofta blir det ungefär 600 meter, så en skjorta görs totalt bara i ca 250 exemplar.

img_0947

Jag gillar ju att “treata” våra grejer, att tvätta, vrida och vända på saker. Jag och min designkollega Monica Barthel lägger mycket tid på att hitta material och skräddare runt om i världen. Vid ett tillfälle fick jag syn på ett tyg som jag tyckte om och ägnade månader åt att ta reda på vart det kom ifrån, vem har tvättat och färgat det här? Till slut fick jag reda på att det kom ifrån ett litet tvätteri utanför Venedig och kände direkt att jag måste åka dit. Alla ska med, så vi packade ihop familjen och teamet. Det visade sig att fabriken fortfarande existerade, med gigantiska 1800-tals maskiner, och vi insåg att dom hade arbetat med några av dom största märkena under 70- och 80-talet. På senare tid har Italien däremot blivit för dyrt, så nu finns inte lika många kunder kvar. Dessa människor har otroliga “skills” och är stormrika, men vägrar att sluta arbeta eftersom dom tycker det är så otroligt kul. Jag visade dom byxorna som jag ville göra och tillskillnad från alla andra, som måste producera stora kvantiteter, ville dom gärna samarbeta “men bara om det inte blir så mycket, för vi har bara fem sömmerskor kvar i byn Mr Claes Göran”. Även väveriet som vi samarbetar med säger “vi gör vad ni vill, vi gör två decimeter tyg om ni vill, bara för att det är så roligt att göra det här med er”. Lönsamhet är inte främsta drivkraften för mig. Det som driver mig är att varje dag få arbeta med mina kollegor och tillsammans skapa allt det vi gör. Det är en otrolig tillgång och inte minst väldigt roligt. Vårt mål är att jobba med dom bästa materialen och skickligaste skräddarna, oavsett vart i världen. Idag samarbetar vi bl.a med fabriker i Portugal, Italien, Kina och Turkiet. Vi tittar på individnivå och väljer därefter vilka vi vill arbeta med.

Framtida idéer du funder på?

‘Claes Göran Korv och Sprit’. Varför? Jag gillar korv och jag gillar sprit.

img_0989

Claes Göran följde sin mammas råd, hon sa att alla skulle lära sig att dansa, segla och rida. Bilden på skolådorna föreställer Claes Göran i unga år och orginalfotot tog hans pappa en dag på Mallorca.

 

Kontakta oss

På Vasastansmäklarna vet vi vad som krävs för att göra en riktigt bra bostadsaffär. Välkommen att kontakta oss, så berättar vi mer.